DOLK: Kort,tvåeggat symmetriskt stickvapen.
KNIV: Eneggat vapen som liknar dolken men har handtaget placerat på ett sådant sätt att det lämpar sig mer som skärvapen, men går såklart även stöta med.
TESTIKELDOLK: Denna modell som var vanlig under 1300-1600 talet.ser ut som själva namnet, två kulor som funerar som slags parerskydd. Men namnet byttes senare ut till ”njurdolk” som kanske var mer rumsrent. Greppet var oftast helt av trä samt en del med beslag av mässing.
RONDELLDOLK: Detta stötvapen från 1300 talet och framåt har en Knapp samt parerstång som består av 2 st ”diskskivor” därav namnet. Klingan hade flera olika utseenden, eneggad, dubbeleggad, men oftas tre eller fykantig. Rondelldolken användes för att tränga igenom ringbrynjor samt rustningsplåt. Diskskivans utformande gjorde det möjligt att med den andra handen dunka in den igenom rustningarna.
SVÄRD (enhandssvärd, riddarsvärd): Längd: 90 – 110 cm långa och antingen tveeggade eller som de s.k backswords men en egg. Bredare klinga är mestadels huggvapen och avsmalnande, spetsigare klingor mestadels till för att stöta.
LÅNGSVÄRD (1½ handssvärd): Långsvärdet är 100 – 120 cm, med runt 18 – 30 cm hjaltet. Kilngornas modell varierar. I och med att man kan ha tvåhandsfattning på dessa så kan man utdela kraftigare hug och stötar. Självklart så når man även längre vilket är en fördel på t.ex hästryggen. Långsvärden var vanligast under 13oo talet och framåt men fanns förmodligen även tidigare.
SLAGSVÄRD: Längd: 110 – 135 cm och här krävs tvåhandsfattning. Detta vapen användes ofta mot rustningar samt stångvapen och var som jångsvärdet väldigt populärt under 1300 talet, men fanns förmodlige även tidigare.
BASTARDSVÄRD Denna modell liknar lång och slagsvärden,och dök upp under mitten av 1400-talet och är något av en blandning mellan de två tidiagre modellerna.
ESTOC: Man kan kalla denna modell för ”pansarstickare” p.g.a att det är avsett för att tränga igenom rustningsplåt. Klingan är smal, spetsig och mycket styv med triangulära eller kvadratiska tvärsnitt. Det kan inte skära, utan är mestadels ett stötvapen.
TVÅHANDSSVÄRD: Denna enorma modell har sitt ursprung ur slagsvärdet, och användes främst av fotsoldater för att förstöra fiendens pikformationer. Klingan kan vara ända upp till 180 cm, och hjaltet (greppet) 35 – 45 cm. På vissa modeller finns det sidringar vid parerstången, och en oslipad läderklädd del närmast parerstången Detta är ett väldigt effektivt vapen omdet hanteras rätt.
RAPIR: Denna 105 – 125 cm långa modell kallas även för värja, och ett utpräglat stötvapen med smal klinga. Vikten varierar från väldigt lätt upp till samma vikt som enhandssvärdet har.Fästet är ofta gjort av byglar och ringar för att skydda handen.
FALCHION: Ett kort machete-liknande eneggat svärd, som är ett huggvapen. Den var vanlig mellan 1200 – 1500 talet. Något som Hollywood har missat var att den även fanns i riddarnas vapenarsenal.
MORGONSTJÄRNA: Stridsklubba med spikförsedd kula.
PÅLYXA: Engelsmännens namn på stridshammaren med något längre skaft,den bestod av en hammare, yxblad samt en lång spik att stöt med. Den var vanlig mellan 1300 – 1500 talet.
STRIDSHAMMARE: Kortare träskaft och bestod av en hammare, och en spik/yxblad för att hugga eller skära med. Den var vanlig mellan 1300 – 1500 talet.
STRIDSKLUBBA: Krossvapen med stål eller trähandtag. Själva klotet eller skivornas utseende varierade, allt ifrån runda till skarpslipade yxbladsliknade skivor.
STRIDSGISSEL: Kulan är här fäst med en kedja på hantaget som var av stål eller trä.