Om Historical European Martial Arts (HEMA)

MODERN HEMA

HEMA är samlingsnamnet för alla kampkonsttekniker som har sitt historiska ursprung i Europa. Ett tydligt fokus ligger på medeltida långsvärd, enhands-svärd och bucklare, sabel samt rapir, även om brottning (Ringen), stav, spjut och dolk blir mer och mer vanligt.

HEMA är idag en modern kampkonst som utövas med både nya och traditionella träningsvapen samt skydd. De mer traditionella använder stål- eller träsvärd (sk. träwasters) samt gambeson, en slags tjock vadderad skyddsjacka. De med en mer modern approach använder även nylonsvärd eller japanska bambu-shinaier samt skydd från bl.a. is- eller landhockey, lacrosse och fäktmästarskydd. Båda grupperna använder moderna fäktmasker som skydd för huvudet.

 

Modern HEMA har sitt ursprung i SCA- och Reenacmentrörelsen från 60-talet då ett behov av att träna mer korrekta stridstekniker växte fram. HEMA kan dock sägas ha knoppats av och har ett avsevärt starkare fokus på att använda historiskt beskrivna stridstekniker. I många fall är det samtidigt uttryckligen modern träning som gäller.

Under det senaste decenniet har HEMA-rörelsen växt kraftigt och idag finns ca 400 utövare i Sverige. Globalt sett finns ungefär 350 olika klubbar och föreningar.

ORGANISATIONER

En av de allra största organisationerna heter ARMA och grundades under början av 90-talet av John Clements som därmed är en av de tidiga förgrundsfigurerna inom HEMA, dock idag allt mer marginaliserad av en stark, progressiv utveckling i Europa, där utveckligen inom HEMA idag främst leds, inte minst med Sverige som föregångare på många fronter.

HEMA separerar sig uttryckligen från sportfäktning, Reenactment, LARP och SCA och fokuserar mycket tydligt på själva kampkonsten.

2001 Skapades HEMAC som agerar som en paraplyorganisation för grupper i Europa och i dess regi arrangeras varje år “The Gathering” (The International Historical European Martial Arts Gathering) i Dijon, Frankrike. Stora events med flera hundra deltagare arrangeras även i Tyskland, England, Italien, Österrike och USA.

I Sverige finns idag ett tjugotal föreningar som tränar HEMA och Göteborgs Historiska Fäktskola (GHFS) är tveklöst störst med ett åttiotal medlemmar. I dess regi har kampkonstarrangemanget Swordfish arrangerats de senaste två åren. Här arrangeras workshops, seminarier och tävlingar. Swordfish lockar varje år ca 230 deltagare från hela världen och växer varje år. Tävlingarna arrangeras i enlighet med Svenska Budo och Kampsportsförbundets regler och rekommendationer.

Sedan 2011 finns också ett nationellt förbund, Svenska HEMA-Förbundet som samlar de olika HEMA-klubbarna i Sverige.

MYTEN OM SVÄRDSKONST

De gamla europeiska stridsteknikerna är i stort sett helt okända och kraftigt underskattade av omvärlden, särskilt i relation till bilden av de berömda, japansk samurajerna och asiatiska kampkonsttekniker. Myten om medeltiden med tunga, klumpiga svärd och starka, men otekniska svärdsmän är allena rådande inom film och litteratur och har byggt upp en falsk bild i allmänhetens syn på historien.

I verkligheten var svärden mycket smidiga och lättkontrollerade och teknikerna var mycket förfinade. Svärden var minst lika bra som de japanska katanorna, men anpassade efter de behov och förutsättningar som växte fram allt eftersom i Europa, där man till skillnad från i Japan hade en mycket kraftig utveckling av rustningar och vapen.

Faktum är att moderna japanska svärdssmeder hyser den allra största respekt för antika vikingasvärd och har beskrivit dem som av kunglig kvalitet, trots att de avsågs för vanliga “soldater”.

DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN

De flesta tekniker har “dött ut” då det inte har funnits en kontinuerlig linje av utövande, men teknikerna finns bevarade i text i t.ex. medeltida Fechtbuchen (Fight books) där vapen- och brottningstekniker beskrivs av medeltida fäktmästare. De tidigaste textkällorna återfinns på sent 1200-tal och det är främst mellan sen medeltid och renässans som HEMA hämtar sitt utbildningsmaterial.

När det gäller den väpnade medeltida kampkonsten, så kan den grovt delas in i den tyska och den italienska traditionen.

Den först kända “tyska” fäktmästaren från medeltiden är Johannes Liecthenauer. Liechtenauer satte samman ett antal muntliga verser för att hjälpa vid memorering av de tekniker han undervisade i. Dessa verser fördes vidare av efterkommande fäktmästare och kommenterades och vidareutvecklades i de fäktböcker de skrev. Ett sjuttiotal böcker finns idag dokumenterade och flera av dem är utgivna. Fäktmästare som följde i Liecthenauers fotspår är t.ex. Paulus Hector Mair, Joachim Meyer, Hans Talhoffer, Peter von Danzig, Paulus Kal och Sigmund Ringeck.

meyer-1570-longsword-plate-I

Långsvärd från Joachim Meyers kampkonstmanual “Gründtliche Beschreibung der Freyen, Ritterligen und Adeligen Kunst des Fechtens, från 1570.

Fiore Dei Liberi grundade i slutet av 1300-talet den italienska skolan med boken “Fior di Battaglie” (The Flower of Battle”). Stilarna och teknikerna i de italienska skolorna kan skilja sig ganska mycket mot den tyska Liechtenauer-traditionen, men kan också ses överlappa i slutet av 1500-talet i Joachim Meyers tekniker.

En känd efterföljare till Dei Liberi är Filippo Vadi som skrev De Arte Gladiatoria Dimicandi någon gång under 1480-talet. Senare växte också Bologna-skolan fram med namn som Lippo Bartolomeo Dardi, Antionio Manciolino, Angelo Viggiani samt Giovanni Dall-Agocchie och Achille Marozzo.

Stridsteknikerna inbegriper obeväpnad strid som brottning, pugilism, savate och medeltida “Ringen” men också väpnad strid med dolk, kortsvärd, långsvärd, stav, spjut, lans, stridsyxa, lie, skära mm.

Under renässansen blir värja och sabel vanligt och då dyker också engelsmannen George Silver upp med sin “Paradoxes of Defence” där han starkt vänder sig mot den italienska skolan med den i hans tycke livsfarliga (för fäktaren) värjan och istället fokuserade på vapen och tekniker som lämpade sig för krig och gatustrid, snarare än duell. Back swords rekommenderades av Silver istället för värjan och dessa tillsammans med basket hilted-broadswords kan anses ha inspirerat till 17- och 1800-talets kavallerisablar. http://en.wikipedia.org/wiki/Basket-hilted_sword

Alfred Hutton är ett annat viktigt namn i samband med de brittiska teknikerna, då han var den första som tog initiativ till att återskapa de brittiska teknikerna i slutet av 1800-talet.

Tekniker från 1700-talet och framåt inbegriper bajonett, sabel, käpp, bartitsu, boxning, brottning, pugilism, portugisisk stav (Jogo Do Pau), kanarisk Juego del Palo, fransk savate samt italiensk paranza.

Modern sportfäktning har sitt ursprung i 1600-talets värja, men räknas inte till HEMA pga dess utpräglade sport-karaktär. HEMA är kampkonst inte sport, även om den också utövas som sport för att utöka förståelsen av kampkonsten.

Wikipedia – om HEMA
Sveriges Historiska Fäktskolor – Alla officiella svenska HEMA-skolor
AEMMA – Academy of European Medieval Martial Arts
HEMAC– Historical European Martial Arts Coalition
ARMA – The Association for Renaissance Martial Arts
GHFS – Göteborgs Historiska Fäktskola (Sveriges största Hema-skola)
Swordfish – Stort Hema-event i Sverige
Hroarr – Resurssite för Hema-kollektivet

Dela detta!

Dela detta med någon!